Samtidigt som våren är på intåg har jag med en liten tår i ögonvrån nu valt att starta på något nytt. Häng med oss dit vettja!

Från och med nu hittar ni oss HÄR Adressen hittar ni även nedan. Glöm inte att uppdatera era länkar

http://balderbordeaux.blogspot.com/

Hoppas vi ses där.

Tjing!

Det kanske är på sin plats att visa hur Elsa numer ser ut. Riktigt fin faktiskt  Jag gick loss med trimmern och det var svårt att sluta… Det gick inte att ha munstycket på som avgör längden. Det tog bara stopp med den så jag körde på frihand istället.

På bilderna från förra inlägget syntes det inte hur galet det faktiskt såg ut. Nu är hon fin igen min lilla tjej med den nya vår/sommar-frisyren.

På begäran visar jag nu mitt verk som jag inte direkt är stolt över…

På Lördagen tyckte jag att det var ett perfekt tillfälle att ”trimma”, bada och fixa Elsas päls. Hon hatar det men står ändå kvar. Jag brukar bara klippa pälsen på tassarna och öronen för pälsvård inte direkt är min starka sida. När man dessutom har en Cavalier som som kliar sig bakom höger öra precis hela tiden pga det HÄR, så blir öronen toviga på bara någon timme. Och efter kastreringen i somras så har hon fått så konstig päls och längre.

Sagt och gjort började jag så smått klippa…

Klipp

Klipp

Klipp

Klipp…

Jag blev manisk och kunde inte sluta…  För jag hittade ju plötsligt fyra små hundben som innan var väl dolda under all päls.

Tillslut hade jag klippt av mer päls än vad som satt kvar. Jösses! Hon såg inte klok ut. Toffsigt och hackigt. Jag kan säga såhär, bilderna ger INTE  rättvisa åt hur hon egentligen ser ut. Jag lovar att hon ser ännu värre ut.  Jag kan iallafall inte sluta skratta när jag tittar på henne och husse erbjöd sig genast att låna ut sin hårtrimmer för att rätta till missödet när han fick se den stackars hundkraken.

Jag är bara lite rädd att det inte blir någon päls kvar om jag ger mig ikast med trimmern. Det kanske slutar så illa att hon ser ut som en ”Nakenkines”.

Förresten!

Visste ni att jag aldrig går till frisören?  Jag klipper mig själv… ALLTID!

Orken att sitta framför datorn har jag inte just nu. Och med ett internet som är segare än kola vill jag ändå önska er alla besökare som ändå tittar in här dagligen…

En riktigt trevlig helg!

När det är grått ute får man tänka tillbaks på gårdagen när vi skottade bort metervis med snö från altanen. Det är bra med en tränad grävhund vid sådana tillfällen. Man pekar med foten och säger till Balder så gräver han med glädje och skjutsar bort snön. Men eftersom det var så mycket snö fick både jag och husse hjälpa till, annars hade vi nog skottat än i dag… När det var färdigskottat tänkte Balder fortsätta med trädgårdsarbetet:

(-Om man kan jobba som snöslunga kan jag väl jobba extra som sekatör och beskära rosorna? /Balder)

Men jag tyckte inte det var någon bra idé att gnaga av taggiga rosor…

Efter skottandet drack vi varmt kaffe och åt färska munkar i solen och njöt. Balder hade parkerat sig på snöhögen och spanade efter hundar som gick en bit bort och då och då kastade han lååånga blickar efter munkarna.

Idag faller det stora snöflingor. Ett steg fram mot våren och sedan två tillbaks…

Hundarna far runt i snön som vildar i snön och njuter. Jag försöker jag med… men det är inte alltid lätt. Det är i alla fall skönt för ett mattehjärta att se sina pälsklingar glädjas. Och eftersom jag även glömde bort Balders 3-års dag den 7 Mars så får de springa lite extra även om jag fryser i mina silvertejpslagade stövlar. Snyggt.

I dag har solen strålat över Stockholm. Då kryper även icke hundägare ut ur sina lägenheter. Vi tog oss en tur i stan och njöt av solen. Tittade på människor och stannade vid ett Café och drack varmt kaffe och jag åt den godaste muffins någonsin. Med hallon, kardemumma och smuldeg på toppen. Mums! Sedan trängdes vi med alla andra stockholmare på Norr Mälarstrand och tog oss även en tur på isen och lapade sol.

Åh vad jag har saknat solen. Ser ni förresten damen som ligger i båten?

Hoppas även ni haft en fin Lördag.

Att det nästan aldrig får gå långsammare än FULL ÖS!

Plötsligt blixtrar det till och minnet knackar på. Nu känner jag att det har varit alldeles för mycket som hänt den sista tiden så att jag till och med  glömt bort Elsas födelsedag. Jag har inte haft en enda tanke på det men jag minns nu att hussen vid ett tillfälle frågade mig -Är det inte Elsas födelsedag i dag? Jag lyssnade på frågan men reflekterade inte alls över vad han egentligen sa.

Nu nästan två veckor senare minns jag vad jag glömt…

Grattis älskade Elsa (i efterskott). Det finns egentligen inga ord som kan berätta hur tacksam jag är för att du finns och förgyller vårt liv. Tänk att det redan är 7 år sedan som hon kom och fyllde tomrummet i mitt hundtörstande hjärta till bredden.