
Det var en glad kille som husse hämtade hos veterinären idag. Allt hade gått bra! Och jag kan äntligen pusta ut. Jag blir (utan underdrift) helt förstörd av sånt här. Inatt sov jag nog endast en timme totalt. Dels för att Husse glömt att stänga av ljudsystemet så även fast Tv’n var avstängd så kunde man höra ljudet och basen kröp i väggarna dessutom jag hade en liten Elsa som envisades med att ligga på mig och en Balder som snarkade ljudligt och intensivt i mitt öra (mys). Jag ville inte säga till eller se till så att de flyttade på sig för tanken ”tänk om det är sista gången höll på att knäcka mig”. Jag klarar och har klarat det mesta här i livet men när det handlar om mina hundar så är jag extremt blödig. Den lilla tid jag sov drömde jag bara mardrömmar och när jag inte sov tänkte jag bara Tänk om… På morgonen lämnade vi in Balder och de berättade för kanske fjärde gången hur det går till i detalj (man kan inte vara nog så försiktig) När den lillalilla veterinärmannen lyssnat på hjärtat undrade han om han kommer att flyga efter Balder som var så stor? Den lille veterinären tog kopplet och gick och Blader följde snällt med men kikade bak och undrade -Kommernirå?. Jag tittade efter dem och ögonen fylldes av tårar och värre blev det… Jag tror minsann att Balder och Elsas matte behöver träna sig på att vara ifrån sina hundar i korta stunder
Vid ca 13:00 fick vi äntligen reda på att det gått bra och jag kunde börja fungera som människa igen. Jag var typiskt nog tvungen att vara på jobbet eftersom alla på avdelningen var hemma med sjuka barn eller hade bråttom hem till sina barn… Kvar blev jag och Husse fick själv hämta hem en GLAD Balder. Som varje gång Balder besöker Södra Djursjukhuset så charmar han alla i sin väg med sin oändliga snällhet, nyfikenhet och är han ju alltid kelsjuk. Han låter de göra vad de vill med honom. Innan husse kom hade de försökt ta kort på Balder tillsammans med en yttepytteliten liten chihuahua…
Måndagen var en JOBBIG dag men slutet gott allting gott och inte nog med det natten till idag blev Balder stolt Farbror till 11 små söta valpar.
(Tack för alla snälla ord det är precis vad som behövs när man är en lipsills-hundmamma)
/P

5 comments
Comments feed for this article
oktober 19, 2009 vid 7:47 e m
Katta & Doriz
Skönt att höra att det gick bra. Så nu har Sveriges snyggaste hanne Sveriges snyggaste leende igen då.
Förstår precis hur du blir. jag är likadan. Klarar allt, utan när mina egna djur blir sjuka. Då blir jag orolig och förvirrad, andras djur är jag lugn och vet precis vad som ska göras. men det är väl så när det är ens ”barn” det handlar om.
oktober 20, 2009 vid 8:21 e m
Elin
Härligt att höra att allt gick bra
men de visste vi redan att de skulle göra
oktober 21, 2009 vid 3:08 e m
Krutrut-Lisa
Tänk vad befriande det är när det faktiskt går bra! Andan i halsgropen & sen bara ut med det… SÅÅÅ skönt!
KRAM LISA
oktober 22, 2009 vid 9:32 f m
Jenny
Så skönt att läsa att det gått bra & att en glad Balder nu är hemma igen!
oktober 24, 2009 vid 10:06 f m
Ingela, Zeb, Indy
Åh vad skönt att läsa att det gått bra!!!