Den andra veckan på detta nya år har så här långt varit allt annat än bra. Måndagen startade med en rivstart. Efter en helg med migrän började det med att jag försov mig!! Virvlade till jobbet med aningens huvudvärk och väl framme väntade mängder av jobb som inkommit under Fredagen. Pust. Eftersom jag kom sent valde jag att stanna kvar och ta igen tiden jag missade på morgonen.
På väg hem hoppade jag på bussen. När jag sedan bytt till tvärbanan och biljettkontrollanten frågar efter min biljett upptäcker jag att det nyinköpta busskortet inte längre ligger i fickan. PANIK! Ursäktande säger jag att jag måste leta lite… jag hade ju det nyss.
Jag ser vad hon tänker. I förvirringen inser jag att jag måste tappat busskortet på bussen och säger att jag måste skicka efter en sms-biljett. Under tiden jag väntar frågar jag vart jag skall vända mig om jag tappat busskortet på bussen. Det visste hon knappt. Jag kliver av i Liljeholmen och vet knappt vad jag skall göra. Söker efter info på SL i mobilen och hittar ett nummer jag kan ringa. En röst säger att det är 15 minuters kö… jag väntar… och väntar… TYST! Va?! Tittar på mobilen och ser att samtalet är nerkopplat. Ringer igen och samma röst säger att nu är det 25 minuters telefonkö! Det är isande kallt och bullrigt. Jag går in i värmen på Coop och väntar i telefonkön. Tjejen som jag tillslut fick prata med svarade att jag skulle ringa till garaget?! VA? VARFÖR DÅ?! undrar jag gång på gång. Bussen är ju inte i garaget. Den hämtade ju upp fler passagerare när vi gick av vid slutstationen. Varför ska jag då ringa till bussgaraget? Jo men det var dit jag skulle ringa och om de inte kan hjälpa mig får jag ringa tillbaka till hittegodsavdelningen igen. Tack för det! Faktum är att jag tappat busskortet en gång tidigare på bussen och ringer upp SL. Mannen som svarade då anropade bussen under samtalet och chauffören hittade mitt busskort som jag sedan kunde hämta dagen efter… Tydligen kunde jag inte få samma hjälp nu. Halvgråtandes ringer jag till husse som peppar mig och köper ett nytt busskort till mig.
Tisdagen var jag på så dåligt humör att jag inte kan minnas när jag var så arg senast och trött. Inte blev det bättre när jag upptäcker att datumet på yogurten jag köpte till lunch hade gått ut och var klumpig och äcklig.
Onsdagen var väl ok, men lång och jag var trött. Väl hemma gick jag och la mig.
Och I dag då?…. Efter lunch fick vi informationen om att det skall ske ”omstruktureringar” och vår avdelning skall krympa betydligt. Då större delen av våra arbetsuppgifter skall förflyttas till Tyskland. På avdelningen jag jobbar på söker vi efter förlorade paket, bedömer skador, handlägger och betalar ut ersättningar osv. för hela Norden. Vad som ska finnas kvar och inte är det i dagsläget ingen som vet.
TACK! Ännu en usel dag i denna vecka och nu med tusen frågetecken som hopar sig.
Ja, jag vill byta jobb. Men jag vill nog helst välja själv… när, var och hur.
